Jag är ju liksom förbi de där dagarna som var fyllda av ångest. De där dagarna då jag fick kämpa för att se positivt på livet, då rädslan var ständigt närvarande. Då det kändes som om döden lurade runt hörnet. Tröttheten och den skrämmande smärtan är ett minne blott och jag är ute på andra sidan. Det är inte som innan, livet har inte fortsatt som det var innan snoppogan. Nä, det är annorlunda och jag har fortfarande inte hittat min plats. Fast jag är på god väg och jag mår helt ok förutom tappade ögonfransar och det där lilla diskbråcket som bråkar med mig men det skiter jag i för jag njuter av varje dag, alla väder och alla humör. Visst dyker rädslan upp ibland, helt utan förvarning men vid det här laget har jag verktygen och vet hur jag ska tampas med den.
Det finns en hel del tjejer därute i världen som har snoppoga och är rädda, som har ångest, ont och mår som de absolut inte förtjänar. Vissa kan man hitta på nätet om man söker bloggar om snoppoga. När jag mådde skit så var ett ljus i mitt liv kommentarerna på bloggen eller omtänksamma mail. Att få några ord som gör en glad betyder mycket i mörkret. Så nu kollar jag in andra bloggar och försöker ge vidare till de som behöver.
Att bry sig om betyder så mycket och otroligt nog är det ju alldeles gratis…
Dags att bry sig om med andra ord :)
JAG LEVER!
11 år sedan
2 kommentarer:
Hej min pingla! Bra att du fotfrande skriver!!! Jag sakb
nar dej! PUss
Saknar dig med!
Skicka en kommentar