Rugguggla

Skitfult hår som står rätt upp… eller rätt upp mitt på skallen och sedan åt lite olika håll på övriga skallen. Det vägrar ligga ner utan måste självklart stå. Nu tänker säkert någon att ”Och alltid måste hon klaga, förr var det på ollonskallen och nu för att hon har hår. Kan människan aldrig vara nöjd?” Och nä, tänk för att jag inte kan det. Ingen människa kan väl vara nöjd med att ha antingen ett blankt ollonhuvud till skalle… eller en skalle som ser ut som ett ollon med slumpvisa fläckar med hårväxt? Bli rädd för sin egen spegelbild… Ingen kan vara nöjd med det så då är det fullt tillåtet att klaga. Nu klagar jag därför att jag faktiskt inte har valt att ha kort hår, det var den satans snoppogan som såg till att mitt långa hår är ett minne blott. Ni som tycker att mitt korta hår är gulligt… och fint… ni kan slänga er i väggen för jag tycker att jag är skitful! Med lite gegga – som jag aldrig behövde använda när jag hade långt hår – går håret att forma till en hyfsad frisyr. I alla fall en frisyr som jag kan visa mig ute i. Utan gegga – bäst hålla sig inne. Utan gegga och med glasögon är det röd flagga, vild varning. För utan mitt långa hår gillar jag mig inte längre i glasögon heller. Rugguggla, padda – spring för fasen innan fulheten smittar… så känns det.

Igår läste jag papperen jag fått hem om röntgen. Läste att jag inte får ha vax i håret… men nämen nu… vad är detta tänkte jag och läste vidare. Listan var lång och där bland alla andra inte-ha-på-sig-ord stod också linser… Aaarghhh, inga linser och ingen gegga i håret – jävla jävla skiiiit!

I morse hämtade jag Helén, som såg snygg ut som vanligt den häxan… blev på ännu sämre humör och det gick inte över förrän efter röntgen då jag satte in linser och geggade in håret…

Vill minnas att jag såg cellgiftsperioden som en tid att lära mig att tycka om mig själv som jag är… har lyckats superbra på den fronten vill jag lova…

Magnetröntgen ja... Blev lite nervös när Helén sa att många får lugnande eftersom det är trångt och läskig. Sedan när jag la mig tillrätta och fick order om att absolut inte harkla mig och en grej att trycka på om jag fick panik, blev jag ännu mer nervös. Jag låg där med en plastgrej fastspänd runt halsen och hörlurar med Radio Guld i och åkte in i ”tuben”. Sedan hackade det, tjöt och dundrade i den där mackapären om vartannat i ca 20 minuter och det var så sövande att jag somnade. Var sedan lagomt avslappnad för att ha massor av energi när bilen stannade på sin vanliga hållplats - Birsta...