Sorg

Gårdagskvällen var magisk med räkbuffé på bryggan, solen som sken och Kärlekens grönbrungula ögon att titta djupt in i... Bredvid restaurangen spelade en trubadur vacker musik och alla människor såg glada och solbrända ut. Båtar i alla olika storlekar och former låg vid bryggan eller var på väg att lägga till. Det kändes som att vara utomlands och det var underbart.

Vid lunchtid idag lämnade vi de varma klipporna och promenerade tillbaka till bryggan för lunch och precis när jag satt där och stoppade i mig färsk lax, räkor och potatissallad... tuggade lite på ett varmt vitlöksbröd också... då ringde Anna. Det är märkligt att lycka helt plötsligt kan möta sorg. Att sitta där i solgasset och njuta av maten men så plötsligt få ett sorgligt besked. Annas mamma Marianne dog igår kväll och även om jag inte kände henne närmare så har hon liksom funnits i utkanten av mitt liv sedan jag och Anna pluggade tillsammans. Jag vet att hon alltid har undrat hur jag har det. Sist jag träffade henne var när hon följde med Anna och hennes familj för att kolla på vår stuga. Då gav hon mig en kram. Att förlora sina nära och kära är det värsta som finns. Jag tänker minnas Marianne som Annas roliga mamma, som hade ett stort och roligt hjärta. I de papper hon hade skrivit om hur hon ville ha det på sin begravning hade hon skrivit "Släng i lite kosing i kistan". Coola Marianne!

Anna, när jag kommer hem ska jag krama dig länge!