Hem ljuva hem

Jo, visst är det alltid skönast att komma hem… Men vilka dagar vi har haft, som att ha varit utomlands både vad det gäller värme och omgivning. Jag känner mig härligt utvilad… faktiskt kanske lite trött av att ha vilat så mycket hehe men det är väl så det är…

På vägen hem från Smögen stannade vi över natten i Sala hos Roynes fina föräldrar. Där fick vi god mat och självklart gosa med Edvin, eftersom Lisen och Tommy också kom på middag. Edvin ja… tänk er 3 ½ kg bäbis, knappt två veckor gammal… som bara sover, äter och kanske tittar upp på en några sekunder med ögon som är kolsvarta och liksom vindar lite… kan inte fästa blicken. De ligger på ens bröst med lillrumpan putandes rätt ut och bara gonar... ja jisses det är höjden av att gosa det. Han log mot mig och Royne fick det på bild ja oj vad fint kort och ja jag vet att de inte ler så tidigt - att det bara är en slump men jag väljer att tro att han log mot mig ändå. Det får jag tro om jag vill… har ju till och med bildbevis…

Väl hemma väntade Elin och Max och oj vad skönt det var att träffa dem. En vecka utan barnen är en lång vecka oavsett hur bra jag har det.

Idag skulle jag bara ligga i solstolen och läsa men det slutade med att jag slirade in till stan för att käka lunch med några av mina vänner, som jag knappt sett på hela sommaren. Hä va trevligt, jag har saknat dem!

Jag har funderat ganska mycket idag – det blir lätt så att tankarna flyger när jag kör bil. En viktig sak är att jag dessutom, ganska ofta, försöker leda in mina tankar på tiden som har varit. Jag vill inte tränga undan otäcka minnen, jag vill möta dem och liksom försonas med dem. Acceptera dem som en del av mitt liv, en viktig del av mitt liv. Vad jag har funderat på ska jag skriva om en annan dag. Ibland måste bara tankarna få mogna. Bli en erfarenhet.

Jag gillar erfarenheter.