Råttan

Det gäller att se till att sladden hänger med när man går där och klipper gräset. Det vore taskigt om den liksom slank in under gräsklipparen och saggizack klipptes av. Har aldrig hänt mig i och för sig men jag har hört talas om toka som lyckats med det. Klantskallar.

Solen sken så vi åkte ut till stugan idag. Max och kompisen Beppe drog iväg till skogskojan (3 ½ våning hög med sju rum, tror jag den är. Utan bygglov…) och lekte Star Wars. Royne kände sig manlig när han med motorsågen kapade ett gäng tallar. Han såg så klart manlig ut med, riktigt svettig och skitig, hehe. Själv klippte jag gräsmattan, körde över svampar som var halvt ruttna och luktade illa. Fint blev det. När jag hade en liten plätt kvar så hände något hiskeligt hemskt. Plötsligt kom en stor fet råtta framrusandes från skogen, ner över berget. Den var enorm, kroppen var säkert 30 cm lång och svansen där i närheten. Fatta, nästan en meter råtta! Det låter lite långt och jag är inte riktigt säker på storleken för det gick så fort så den kan ha varit aningen mindre men skit samma. Råttan rusade fram med sitt lilla äckliga gap vidöppet. Jag blev paralyserad av skräck men hann aldrig reagera. Med sina stora framtänder kastade den sig över sladden till gräsklipparen, gnagde av den på två röda, och sprang sedan tillbaka uppöver berget och in i skogen. Där stod jag kvar med gapande mun...

Det sa jag till Royne när han äntligen uppfattade mitt viftande och hojtande. Han såg mig, stängde av motorsågen, drog ur öronpropparna och lyssnade. Han såg inte ens förvånad ut, tänkte jag faktiskt. Han var nog inte förvånad heller. Sa bara ”Jaha, jo jag har ju hört talas om de där elgnagarråttorna. Jag får väl laga sladden då.” Jag stod där och putade ut med underläppen, hade huvudet på sned och sa att det varit riktigt riktigt läskigt. Att jag hade haft tur som inte hade blivit biten av råttan. Undrade om han hade förståelse för det. Han sa ”Jisses, jag är imponerad av din fantasi, älskling.” Förstår inte vad han menar med det men det måste ju betyda att han har förståelse för mig, eller?!

Så kan mitt liv vara…

I fredags lyssnade vi på Irene Panik, sicka grabbar att spela och sjunga! Det var en höjdare att se och höra dem. Resten av helgen har varit seg, som den lätt blir efter en kväll ute. Jag trodde att jag var människa igen idag men mötet med råttan var traumatiskt, jag är nog lite skärrad fortfarande…