Rak, stolt och krokig

Mäh, idag har jag en sån där dag då jag inte ville kliva upp ur sängen. Och när jag väl masat mig ur sängen och ätit frukost ville jag bara krypa ned igen. Då slet jag ur lakanen ur sängen, för nog ska jag göra någon nytta idag? Inte krypa ned igen… men åh vad skönt det vore… Fortsätta med Leif GW Perssons senaste (Blir galen på Bäckström, ibland skrattar jag för att han är en riktig idiot och GW beskriver honom så vansinnigt roligt… men för det mesta blir jag arg på idioten…).

Läsa vidare i boken eller bara slå på tv:n och slötitta… fast det går lika bra att sitta i fåtöljen och titta ut genom fönstren… på havet som idag verkligen kastar sig in mot klipporna, sådär så det blir ett vitt skum… Vinden som river i tallarna och ja tallarna är coola här ute, en del står raka och stolta men andra har liksom kroknat och lagt sig ner mot klipporna. Där ligger de och tar emot vinden. Det känns som att båda sätten funkar lika bra… båda träden överlever ju menar jag. Frågan är vilket sätt som är lättast… eller svårast. Ja, jag menar att inte skulle jag vilja gå genom livet på lättast tänkbara sätt. Hur kul skulle det vara att prata med mig då? Vilka erfarenheter skulle jag ha? Hur lite skulle det då röra sig i skallen på mig? Eller fungerar det inte så?

Jag vill vara båda tallarna, ibland rak och stolt och ibland krokigt lutad mot klippan. Blandad kompott är nog det bästa.

Tror jag

Så klädde jag på mig och gick ut för att vandra till skogs… ”Nu ska det käkas blåbär så synen blir bra, kanske kommer jag att slippa brillor och lincer lagom till jul. Moooot blåbären”, tänkte jag, med en hink i ena näven. Tvärnitade mitt ute på gården… det blåste hur mycket som helst och jaaa jag vet att jag borde ha fattat det när jag satt inne och åt frukost och såg att vågorna kastade sig upp på klipporna och tallarna bågnade i vinden… Tänkte vidare att i skogen blåser det ju inte men det finns ju tydligen björn nu för tiden… hade dessutom bara gympadojorna (tänk ORM) så jag gick tillbaka in igen. Frågade mig själv varför jag inte tyckte att det var ok att krypa tillbaka ned i sängen. Jag har ju inga måsten… eller förresten mitt måste är ju att återhämta mig och då är väl sängen ypperlig en dag som denna?

Mot sängen – jihaaaaaaa!