Kryp och risker

Jag flög rätt upp ur stolen, stod med fötterna bara på kanten och balanserade… försökte undvika pissmyran och Royne hjälpte mig… eller nä Royne trodde att han hjälpte mig men han borstade ner myran i en liten gång där på sätet och plötsligt var den borta. Var tog den vägen? Ungefär i samma veva som den försvann dök jag mellan sätena och damp ner i baksätet, satte på mig bältet och mötte Roynes ögon i backspegeln. ”Tänker du sitta där?”, sa han och när jag svarade ja så skakade han på huvudet och körde ut på E4:an, vilken han svängt av när jag började yla om pissmyran. Sån är jag…

Härom veckan stod vi och skulle svänga ut på E4:an när jag plötsligt känner att nåt rör sig uppe i taket på bilen… det är märkligt men när man är så rädd för spindlar som jag känner man på nåt vis deras närvaro. I taket på bilen sitter en fet spindel och min reaktion blir att öppna bildörren, kliva ur bilen och stänga dörren efter mig. Kvar satt Royne och stirrade på mig… som om jag var en Alien. Sån är jag…

I fredags när jag kom hem från strålningen hade Max och Beppe fått påhälsning av en ödla. De försökte fånga den för att släppa ut den men den gömde sig under soffan. Jag öppnade dörren och höll mig undan och då vågade den gå ut. Fast först filmade jag den på ca 30 centimeters avstånd… Minns också att jag höll i en orm en kompis hade. Inga problem med reptiler…

Här på landet får jag ta risken att stöta ihop med alla sorters småkryp och det är bra terapi. Risker finns det överallt… just nu är Royne och jag Risk-bitna… vi har köpt spelet, lär oss krigshandboken och försöker vinna kontinenter.

Tre dagar strålning kvar nu och på tisdag är det dags för Herceptinet igen… På onsdag är gifter och strålning avklarade och då blir det till att fira med familjen. Lillebror Kalle och hans familj är här denna vecka dessutom!

Slutligen skickar jag varma tankar och stora kramar till kusin Pernilla med familj... och Cissi, Tage och mormor... må ni snart få njuta av sommaren!