Kan själv...

Sicken härlig dag. Sol och varmt och god mat. Elin hedrar oss med sin närvaro och tycker att det är så skönt att slippa laga sin egen mat att hon tänker stanna hela helgen. Roynes föräldrar är här och de är världens goaste. Vi spelade kort och jag fick vinna sista omgången… tur så jag kan sova gott… nä skojar bara, kan förlora utan problem… det var värre när jag var liten men jag minns att det var värst för storebror… en gång förlorade han hela tiden och blev skitsur… Det slutade med att han hackade sönder toadörren i ett försök att komma åt mig. Minns att vi blev vänner och tejpade för hålet med en stor rund klisterlapp, i tron att mamma inte skulle märka nåt. Men där sket vi i det blå skåpet för självklart märkte hon det feta klistermärket som plötsligt satt på toadörren. Vi fick pynta för en ny dörr…

Har glömt berätta att mina schvoscher är borta med vinden. Försvann från ena dagen till den andra och oj vad skönt det är. Det var så jobbigt att svettas dygnet runt som om man sprungit en mil.

Nu till det viktigaste idag… En sak jag ångrar och nu försöker bli bättre på är att tala om vad jag har för behov. Om jag vill ha hjälp med något ska jag be om det hädanefter. Jag hör till dem som ”klarar mig själv” och har svårt att be om hjälp eller svårt att inse att jag behöver stöd i olika situationer. Att gå igenom cellgiftsbehandling med den inställningen är nog både bra och dåligt. Bra för att det blir ett sätt att ta sig igenom skiten… som jag kallar det. Men dåligt därför att man verkligen behöver stöd från sin omgivning. Det var många i min närhet som erbjöd sig att ställa upp om det behövdes… om ni känner att ni inte fick vara där för mig berodde det bara på att ”jag kan själv”… Nä, ärligt talat så är det så svårt. Tanken att jag ska ringa och fråga om hjälp finns där, men hu så svårt det är att omsätta tanken i handling. Mitt tips till alla som har behov av hjälp – be om det. Vänner vill ju faktiskt finnas för varandra!

Idag kom det ett sms från en vän, en vän i nöd som behöver en axel att luta sig mot… en axel att snora på. Jag känner mig tacksam och hedrad över att hon ber mig och jag är så imponerad och stolt över henne. Så strongt att fråga om hon får snora på mig… ;)

Jag jobbar för att våga jag med!