Min resa

En dag kvar av den ordinarie strålningen. Då är 25 gjorda. Efter det återstår 8 behandlingar då de strålar exakt där knölen var. Sedan ska det bli skönt att slippa åka till Sundsvall varje dag, för även om jag gillar att köra bil så är detta inte roligt. 80 minuters resa för ca 25 sekunders behandling varje vardag… Men å andra sidan så har vi ”tårtbitar” det ganska bra. Andra som opererat bort hela bröstet strålas i Umeå varje vardag i fem veckor. Det hade varit mycket mer besvärligt.

Biverkningar?
Jo nu är det dags för biverkningar igen… de gamla har inte försvunnit förrän det är dags för nya… fast det är nog lika bra för tänk om de gamla försvunnit och jag hade blivit van vi det. Då hade säkert de nya känts mycket jobbigare. Nu blir det lite som att ”när man ändå är i farten så…” Och jämfört med biverkningarna från cellgifterna så är dessa nästan fjantiga… (dumt att uttrycka sig så för de är nog så hemska) men cellgifternas biverkningar var verkligen ett rent helvete. Jag huskes bara jag tänker på det. Nä, nu är det ”lindriga” saker som trötthet och brännskador… Det område som strålas blir brännskadat, vilket fungerar ungefär som om jag toksolat i Afrika utan solskydd… det medför såklart brännskadeproblem som sveda och stramhet… än så länge… Jag har klarat mig ganska bra hittills faktiskt – ta i trä! Jag smörjer med aloe vera flera gånger om dagen och hoppas på att det ska mildra det hela.

Igår fyllde mammamorsan 69 år och vi barn med bihang hade självklart styrt upp med presenter. Hennes DvD hade pajjat med favoritskivan i så vi fixade ny DvD och nya skivor, några brända med samma favoritmusik. Döm om mammas förvåning när Jocke tog lös den gamla DvD:n och först tappade den med ett brak i golvet och sedan körde kniven i den så att skivan av ren skräck hoppade ut… mammas ögon stod rätt ut men vid knivanfallet gick hennes ögon mot paketen och just då förstod hon nog vad som fanns i dem. Glad blev hon!

Nu dags för prommis innan jag somnar sittandes…