Är för trött och har för ont för att orka skriva egentligen. Igår eftermiddag eskalerade värken så till slut fick jag ge mig och plocka fram det tunga artilleriet… Självklart tjurar jag och håller mig i det längsta för jag tror ju på tankens kraft men det verkar som om den inte riktigt hänger med… inte just nu i alla fall…
Så igår kväll gav jag mig och tack vare ett litet morfinpiller har jag fått sova ganska bra i natt.
Nu handlar det bara om timmar innan jag mår bra igen! (Positiva moln svävar som vanligt på himlen ovanför min ollonskalle =)
JAG LEVER!
10 år sedan
1 kommentar:
Hej gumman!
Tänker så mycket på dig. Räknar dagarna tills du ska vara fri från smärtan. Jag ser fram emot promenader i solen, skratt och surr på hamnkrogen, mysprat över en kopp te vid havet (hos dig eller mig), avkoppling på spa maskrosen... Skynda dig att bli pigg, vill jag skrika. Jag väntar här på dig. Jag tar i allt vad jag kan och blåser iväg små lyckomoln till dig.
Tusen kramar B.
Skicka en kommentar