”Det blir bättre och bättre dag för dag”

Benen är som sladdriga spagetti, ollonskallen som pulvermos och smaken i käften… ja den är som om jag den senaste veckan tuggat i mig mängder av rått kött… drypandes av blod. Åhhh, vad äckligt det låter men så känns det. Faktiskt. Kan bara dricka pissljummet, varmt eller kallt svider som eld i munnen och ilar som värsta istapparna i tänderna. Nästan allt smakar blod och allt i köttväg smakar HUVVA. Det enda jag nästan kan äta i riktig matväg är fisk. Den smaken påminner faktiskt om fisk - haha fisk påminner om fisk… snyft det hemska är att jag faktiskt har det bra när det gäller smakerna och förmågan att äta. Jag kan ju egentligen äta massor med saker nästan utan problem. Jag kan dricka nyponsoppa och juice (lagom pissljummet då) sedan kan jag äta vitt rostat bröd med kaviar på… lingon grova… med kaviar på… kanelbullar… smörgåsrån… de två senaste inte med kaviar på tack. After eight går också bra och det förstår väl de flesta att nåt i chokladväg måste gå i mig… även i en situation som denna.

Det jag alltså vill komma fram till är att jag har det bra när det gäller smak-biverkningarna. För mig handlar det nämligen bara om dagar – på sin höjd en vecka – som jag inte kan äta som vanligt. Dessa dagar har inte ens resulterat i någon viktminskning. Så jag vägrar egentligen klaga… vill bara få er att förstå vilket helvete det är att inte kunna äta. Tänk er att ALL mat smakar så jävligt av gifterna att du håller på att kräkas vad du än stoppar i munnen. Tänk att ha det så hela tiden. Dygnet runt. I flera veckor. Så har Carina det… sist hade hon ett par dagar hon kände smak innan nästa behandling var dags… fy, visst är det orättvist!?

Hur som helst så sitter snart både jag och Carina nedanför hennes hus vid stranden med solstolarna i vattnet… det kommer att bli en solig och varm sommar… Där sitter vi och sippar på en god drink och asgarvar åt något totalt oviktigt – ibland förmodligen med tårarna rinnande utmed kinderna…

… åt minnen… men mest av allt…

… av lycka.