Gårdagen var magisk. Den gjorde mig glad, lugn och lycklig och det kan jag nog tacka både Katta och ängeln Marika för. Vad var det Katta sa när vi sagt hej då och gick mot bilen? Nåt i stil med "Men henne vill jag ta med mig hem och ha så att hon kan stärka mig när jag behöver det."
Så var det... jag tror att vi båda var extremt avslappnade och glada när vi gick därifrån. Sämre blev det inte av att vi stannade i Birsta och kollade in alla nya affärer =)
Peruken vi fastnade för var hur snygg som helst - mycket snyggare hår än mitt eget och jag blev faktiskt en riktig babe... men va fasen - jag ska väl få känna nån glädje över att håret ska bort.... hehe. Katta knäppte kort men jag har inte en aning om hur man lägger in kort här. Ska kolla upp det! =) Hur som helst blir det två peruker, den jag har bilden och en likadan fast mörkare.
Ha, nu vet jag hur man gör =) Tänk er att den kommer att "ramla ner" ca en cm när mitt eget hår är borta. Assnygg va?! Nu är den ju helt ostylad dessutom.
Måste sluta, dags att åka på handbollsträning med Max.
Kramen =)
5 kommentarer:
Peruken var verkligen glänsande vacker! Men det är ju du också!
Kraman fr. Ebba.
satan vad snyggt bruden....))) det vart ingen blek sak inte ....skrattar...
puss och kram
Nu vet jag en sak jag skulle gjort annorlunda...
Gud va fin du är. Du kommer att kunna gå med "högt huvud" hela tiden! Ditt nya hår och lite målade ögonbryn kommer att hjälpa dig jättemycket.
Ett tips- skit i att titta dig i spegeln utan peruk!!!
Hoppas du får en bra helg- funkar inte att skriva mer nu. Kram
Hej darling.. ville bara säga att du ser ut som en hot chic i din nya frilla!
Ursnygg peruk och urcool Malin under och urtuff Malin inuti.
Om vänner som tillkommer och framför allt om dem som försvinner...:
När livet drabbar oss och de våra har vi svårt att hantera våra egna reaktioner. Det kan bli bra, men det kan också dyka upp sånt som vi inte visste att vi bar på - och som vi inte förstår. I bästa fall är vi starka och klarar ut det hela och stärks i vår vänskap. Men ibland är vi så olyckliga och förvirrade att vi tappar fotfästet trots att det inte är oss det handlar om... Och så blir allting bara fel.
Malin: njut av vänskapen, alla vänskaper du har... och tänk inte mer på dem som "försvunnit". Kanske de kommer tillbaka när tiden och de är mogna för det. Och då kommer du att veta hur du ska handla...
Kramar i mängd från Maria L
Skicka en kommentar