Allt

Jag måste börja med att reda ut en del fakta eftersom det i något tidigare inlägg verkar ha blivit en del missförstånd. Inga av mina vänner har försvunnit utan jag har verkligen blivit omgiven av en massa änglar. Det jag menade var att jag inte orkar med att ha kontakt med alla. Per mail går det bra, för då kan jag själv välja när och om jag vill svara.

Det är omöjligt att jämföra olika krisreaktioner eftersom vi alla fungerar olika. Det är också totalt omöjligt att jämföra en krisreaktion man får i och med en sjukdom man kan dö av med en man får vid en separation eller något liknande.

Det Lizzy skrev har hon och många andra upplevt. Vad jag har förstått på Lizzy (som själv har kämpat och vunnit över sin cancer) och andra som har genomgått olika behandlingar för att få tillbaka sina liv.... är att när personen ifråga blir friskskriven så har den det psykiska arbetet kvar. Det är något som är svårt för omgivningen att förstå för i och med att de hör ordet frisk så tror de såklart att det är så. Så det var det som Lizzy ville belysa och det är ju faktiskt en viktig fråga som vi alla behöver tänka på när vi har sjuka människor i vår omgivning. Det är en låååång resa...

Men min blogg är till för mina tankar och funderingar men framför allt för positiva kommentarer, debattera får vi göra någon annanstans. Så nu lämnar vi detta därhän!

Som vanligt vill jag tacka alla fantastiska människor som finns i min närhet - ni är underbara!

Härom dagen fick jag ett spel - minns inte på vad men huu vad jag blev arg. Oturligt nog var Max hemma men den lille prinsen kom när jag lugnat mig. Han log med hela ansiktet och sa "Mamma, du förstår väl att du känner ilska nu - du reagerar ju över din cancer."
I förra veckan satt vi med min fina bok om cancer och då visade jag honom de olika faserna i en krisreaktion. Han läste själv och kunde alltså, en vecka senare, på en gång koppla min ilska till detta (reaktionsfasen=bl.a. ilska). Nu tror ju jag att jag hade blivit arg oavsett krisreaktionen men hur häftigt var det inte? :)

Så till sist... läkaren ringde idag och lämnade besked om den slutgiltiga analysen av lymfkörtlarna... den körteln som ligger/låg närmast tumören var angripen... men minimalt lite så de kallade det micrometastaser... bryt ihop och bit ihop... det positiva är att den var den enda angripna...det negativa att nu blir det ännu en operation (SATAN) där de rensar i armhålan. Så cellgifterna får vänta tills efter operationen.

På måndag åker vi till Fuerteventura så de väntar med operationen tills vi är hemma igen...sa de först... sen ringde de från kirurgen och erbjöd operation i morgon och jag sa "NÄÄÄÄ GLÖM DET JAG SKA BADA OCH DRICKA ROM OCH COLA...." med stooora bokstäver. Så operationen blir om två veckor.

Jepp, Royne min kärlek tar med mig och barnen till Spanien en vecka. Så vi får sol, värme och gemenskap innan det stora helvetet kör igång. Thailandsresan måste vi avboka eftersom jag kommer att vara så infektionskänslig under cellgiftsbehandlingen. Så den skjuter vi fram till sent nästa höst - underbart att ha en sådan semester att se fram emot! =)

Idag är jag enormt trött och slut så - sköt om er!