Det känns lite så... eller ganska mycket faktiskt.
Som om det är dags att sluta skriva här nu.
Snoppogan är väck och det händer så mycket positivt just nu.
2010 kommer att bestå av;
Husbygget blir klart och vi flyttar in den 1 april.
Fyller 40 i maj - hoppsan.
Bäbisen väntas den 10 juni - får se om det blir 17 dagar över tiden som med Max... inte om jag får bestämma!
Gubben friade på tolvslaget så vi planerar för bröllop :) :) :)
Varför inte avsluta här och nu, när historien har ett lyckligt slut?
Klart jag planerar för fortsatt lycka men samtidigt känns det viktigt att gå vidare, att lämna snoppogan bakom mig och njuta av allt som väntar nu. Snoppogan kommer alltid att vara en del av mig och molnen kommer att skymma solen många fler gånger.
Men jag har lärt mig så mycket och det är jag tacksam för. Inget ont som inte för något gott med sig...
Kanske blir det en ny blogg.
En blogg om hus och barn. Barnspyor, blöjor och val av färger på väggar. Typ.
Vi får se. Jag funderar.
Idag är det dessutom två år sedan jag fick min första cytostatikabehandling (FEC).
Det är väl en bra dag att gå vidare på? Att liksom fira att livet faktiskt fortsatte.
Jag lever och jag bär på ett liv!
Sköt om er :)
JAG LEVER!
11 år sedan