Dottern har idag tagit körkort, en härlig milstolpe för henne. Vi firade med god middag på restaurang. Tänk, det är länge sedan hon sprang runt med en höna under armen hos farmor och farfar. Kortet är taget av själva fotot och inte bra men visar i alla fall henne med hönan. Den höna hon bär på brukade hon släpa med sig in. I vardagsrummet. När hon blev trött gosade de ihop sig i soffan. Och sov.
Den senaste tiden har jag blivit påmind om hur det var för snart två år sedan. Av en särskild anledning. Ytterligare bearbetning. Men jag har kollat in gamla bilder och hittade denna. Har precis blivit rakad av Kärleken. Efter första cytostatikabehandlingen tog det ca 10 dagar innan håret började rasa.
Jag idag. Håret växer. Sakta men säkert.
Om ni kollar in Icakuriren v.40 kan ni nog se samma bild. Tror jag.
5 kommentarer:
Grattis till dottern. Perfekt nu med chaufför. Tänk vad många skjutsningar du har innestående :)
Ska du va med i tidningen? Spännande!
Ta hand om dig! Kram!
Isabelle, många skjutsar blir det... ;)
Kram
Vet du, du är så otroligt vacker UTAN hår.
Du har ögon to die for.
Tror att jag har sagt det förut också.
Jasså.. hon är ute på vägarna nu.. tur man bor där man bor.. :-)
Vi är vackra när vi inte har hår... ialla fall försöker jag intala mig detta... efter att ha haft jättelångt.. och så borta igen...
Kram Pys
Mona, tackar generat men ärligt ska erkännas att jag gillade mig själv i rakat... om det inte hade varit för att skallen är så liten i förhållande till kroppen. Tror jag behöver hår för att inte se ut som en dåre. Tyvärr.
Pysan, vi behöver inse att vi är vackra oavsett hårhelvetet.
Kramar :)
Skicka en kommentar