Livet går verkligen vidare.
Det är jag enormt tacksam för.
Spöket lurar bakom hörnet, jag känner det men det blir mer och mer genomskinligt.
Genomskinligheten blir mindre när jag blir påmind av olika orsaker.
Men jag passar på att leva livet.
Som sig bör.
Sent dök den upp. Rävungen. Sugen på kvällsfika tror jag minsann.
Och visst fick den lite i magen.
Dumt kanske men ingen ska behöva somna hungrig.
Tyckte sonen.
Han var lycklig.
Matade räven från handen.
Coolt!
JAG LEVER!
11 år sedan
9 kommentarer:
Fiiin bild!
Tänk att få mata en vild räv! Det är det inte många som har fått göra...
Kom att tänka på Norge, du hade iaf inte orange hår som vissa andra "snyggingar" :)
Åh, vilken fantastisk bild!
Vilken lycka!
Så fin bild:) Ha det gott vännen
Kram Lallis
DAGS ATT UPPDATERA KVINNA! Less på att läsa om den där rävjäveln nu!
Kommer hem på lördag, kanske hinner med en kram?
Hej alla - och framför allt Sandra då! Segt på uppdaterafronten, jag vet, men tanken är ju att bloggen liksom är färdig. Finito. Skulle fixat hemsida för att starta en ny, typ gåvidareblogg med husbygget osv. Har dock inte lyckats med det än. Inte direkt bra på sånt.
Ringer dig, Sandra, så vi kan bestämma var kramen ska ta plats!
Kram till er alla!
Förresten, "rävjäveln" kommer nästan varje kväll men jag tror den är matad i andra stugor också. Den gräver nämligen ner det den får av oss. På olika ställen i vår trädgård! Gahhhh - rävjävel ;)
Hihi, jag har oxå läst om rävjävelen flera tusen gånger! Berätta om nya bloggadressen så fort du är redo! Kram
Hej Malin! Det var länge sedan jag kommenterade hos dig, men det är inte för att jag har slutat läsa din blogg, utan mer på grund av livskaos.
Jag blir glad när jag läser om att spöket blir mer och mer genomskinligt. Nu har jag ju aldrig haft cancer, men jag kan tänka mig att det är svårt att helt och hållet bli av med det där spöket.
Har ni sett rävungen igen?
Kram!
Skicka en kommentar