måndag 23 mars 2009

Toa...

När vi kom hem var kylan var det första som slog mig. Sedan det faktum att i Sverige använder vi toapapper som inte smular sönder när man torkar sig. Det är så pass starkt att inget lossnar och fastnar i rumpan så att man måste böja sig fram, syna sig själv i skrevet och peta bort halvblöta papperslappar… I Sverige har vi rejält toapapper. Faktiskt mer hygieniskt om man tänker lite längre.

Jag tänker ibland lite konstigt. Förra veckan när vi var ute på en båttur till några öar och solade, badade och snorklade så hamnade jag bredvid en kille på båten. Han var lång som en stör och hade cowboyhatt… och strumpor i gympaskor. Vem har strumpor och gympaskor i 40 graders värme när man ska ut och snorkla? Han var från Michigan, USA och han pratade en del om varför han var i Thailand och så. Efter de vanliga frågorna om härkomst etc. så var det liksom min tur att fråga något. Det första jag tänkte på kom ut. Och det var om han visste hur det kommer sig att det springer så många hundar lösa överallt men att man aldrig ser en endaste liten hundskit på gatorna? Det hade han aldrig tänkt på, sa han och han hade inget svar på min fundering. Kort därefter lämnade han sin plats och återkom inte. Konstigt va…

Så inga hundskitar på gatorna i Thailand men det vimlar av hundar som springer lösa. Kanske har de lärt sig gräva en grop som de skiter i och skottar över? Jag vet att jag inte behöver fundera på det mer nu i alla fall. Jag behöver inte ens lösa fallet faktiskt utan jag släpper det bara. Nu.

I vissa gathörn stod det fyrkantiga små stenkubbar med någon text på. Eftersom vi inte såg en endaste kyrkogård lurade jag i Elin att varje kvarter hade en varsin sådan sten som grav och där skyfflade de ner askan av den döde. Salig blandning liksom. Elin såg förvirrad och förskräckt ut ända tills jag blev tvungen att flina. Men trodde mig gjorde hon först!

Trots kyla, snö och grått väder så är det skönt att komma hem till egna sängen och allt det andra gamla invanda. Men trött är jag och febern spökar lite. Det bådar inte gott inför Herceptinbehandlingen i morgon men jag hoppas att det lagt sig till dess.

Nu ska jag läsa alla bloggar jag inte har läst på över tre veckor!

4 kommentarer:

anna of sweden sa...

Welcome hem!
Låter som att ni haft en alldels underbar resa med lite av varje! Barhäng med dottern inte minst. Haha.

anna of sweden sa...

Lycka till med behandlingen imorgon.
Det glömde jag ju att säga.
Kram!

Anonym sa...

Välkommen hem...

Kram Pys

Malin sa...

Tack! :)