Steg

Ok, så går livet vidare.
Från blank ollonskalle med en trött och svag kropp via massa insikter till att verkligen förstå. Eller tro att jag förstår kanske. (Vem vet?)
Att nu är det dags att ta tag i livet, inte bara låta det rinna vidare.
En viktig del är att träna.
Se till att kroppen blir stark så att den inte är lika mottaglig för sjukdomar.
Se till att kroppen blir stark så att den kan hjälpa mig OM jag skulle bli sjuk…
Jag har tänkt på detta länge och nu är det liksom slut på undanflykter.
Slut på att blunda för verkligheten.
Det kommer aldrig att finnas någon annan som tar hand om min kropp.

För ett tag sedan skaffade jag en stegräknare, för att peppa mig själv. Beställde den här. Idag använde jag den för första gången… men måste erkänna att jag känner mig minst av allt peppad. Har hört att man ska gå ca 10 000 steg per dag för att kroppen ska må bra. Idag har jag gått normalt mycket. Men jag har också tränat. I 15 minuter svettades jag på denna maskin
– ända tills den sa ”STOPP” och då var det bäst att kliva av antar jag.

Förmodligen har den aldrig varit med om någon så snabb och vältränad... hrm.

Halvsprang i ytterligare en kvart på denna (får inte springa för min sjukgymnast)


Kolla vad fort jag gick…


Höll på att trilla av när jag skulle knäppa…

Det märkliga är att trots allt detta slit har jag bara fått ihop 6120 steg
Det är långt till 10 000…

Så jag avslutade dagen med att ta med en vän på bio. Vi såg Australia och jag proppade i mig måstena popcorn och m- kulor. Bra för hjärnan i alla fall. Fantastiskt bra film! Kragen på tröjan var blöt när filmen var slut.

Men jag misstänker att vad det gäller steg så har jag nog hamnat på minus…