Gulp!

Gulp… har suttit i en halvtimme och haft en klump i halsen… är helt slut i skallen och i kroppen. Tårarna bara väntar på att få komma och jag tror att de ska få göra det bara jag skrivit färdigt detta. Ibland måste jag skriva mitt i känslan, inte efteråt då jag bara kan minnas hur känslan var. Att känna är oslagbart.

Om man fått veta att man ska dö inom några månader, att det inte finns minsta chans att man ska överleva – HUR klarar man då att vara positiv? HUR klarar man av att säga att ”Jag kommer att bli den första som överlever detta”. Jag skriver ”man” för jag vill inte skriva ”jag”. Låter så förbannat läskigt att använda ”jag”. Som att förpassa mig in i den sitsen.

Nu har tårarna torkat in och ni vill såklart veta vad som gjorde mig ledsen? ”Himlen kan vänta” på tv 2 kl.21.30. Vilka fantastiska människor, som vågar ge så mycket av sig själva. Låta oss få en inblick i deras helvete men också i deras lycka.

Jag är lyckligt lottad. Jag är snart färdigbehandlad och min snoppoga är BORTA och jag har världens chans att göra allt jag drömt om. Världens chans att njuta extra mycket av mina barn och av min omgivning.

Man måste tydligen gå igenom ett helvete för att riktigt inse hur bra man har det. Oj, vad jag har det bra. Jag är lyckligt lottad.