I och med beskedet om cancer... eller förresten - i och med upptäckten av min knöl och beskedet att det kanske var cancer... så förpassades jag snabbt som attan till tillståndet krisreaktion.
Där är jag nu.
Nu har jag ordentligt läst på om krisreaktioner vid bröstcancer och förstår mer och mer varför jag reagerar som jag gör. Ni i min omgivning borde också lära er lite om detta för det kommer att hänga kvar ett tag. Hur länge? Har inte en aning men förmodligen lääänge :(
Ska snart berätta om de olika stadierna man pendlar mellan i en krisreaktion. (Är medveten om att många vet men jag behöver skriva detta för min egen skull också).
Först och främst vill jag nämna det faktum att så många blivit engagerade i detta. Flera, som jag annars inte har någon kontakt med, vill visa sitt deltagande på ett eller annat sätt. Både er och andra, som jag vanligtvis träffar ganska ofta, orkar jag nu inte ha kontakt med.
Det måste kännas förjävligt när jag säger NEJ och inte orkar med att ha er i mitt liv. Just nu.
Jag förstår ju att ni vill finnas för mig.
Faktum är att jag bara orkar ha ett fåtal personer i mitt liv och "sållningen" har skett automatiskt - fråga mig inte hur. Att ha cancer har hittills tagit enormt mycket kraft och då orkar jag inte omge mig med många människor.
Ni, som jag vet finns där, TACK för att ni finns! Bli inte förvånade om jag snart en dag ringer och behöver er hjälp, vill ta en promenad med eller vill bli bjuden på lunch ;)
Samtidigt som det är vansinnigt svårt att säga nej är det en befriande känsla. Så mina vänner - VÅGA SÄGA NEJ! (Även till mig :))
Nu till krisreaktionen:
Dessa olika faser pendlar man mellan även om det alltid går framåt (nedåt i detta fallet eftersom texten för orden neråt.. :)
Chockfas
Chock; overklighet, förlamning och kaos
Reaktionsfas
Reaktioner; gråt, sorg, förnekande, ilska, skuld
Bearbetningsfas
Bearbeta; förstå, orka ta tag i problemet, vilja kämpa
Nyorienteringsfas
Ny orientering; planera, se framåt, orka se bakåt
Jag befinner mig i den tredje fasen men pendlar såklart mellan de andra titt som tätt. Men jag är inne och "nosar" på nyorienteringsfasen, fast bara nosar än, som sagt.
En krisreaktion medför ju att man inte är sitt vanliga jag. I mitt fall betyder det att jag ibland är rädd. Ibland gråter jag. Sörjer gör jag nog hela tiden men jag väntar med spänning på att sorgen ska vara borta! =) Ibland säger jag nej för att jag inte orkar med. Men - för det mesta känner jag hopp och jag njuter av livet tillsammans med mina nära och kära.
Njut av livet ni med!
JAG LEVER!
11 år sedan
3 kommentarer:
Malin... Du är ju bara för fantastisk!
Kram
Vännen, det finns så mycket jag skulle vilja säga och prata med dig om när jag läser det du skrivit.
Det är som du skriver något som kommer leva med SÅ länge, det kommer bli ett helt nytt liv- ingenting är sig likt, inte ens omvärlden- i dina ögon... Världen runtomkring kommer att återgå till vanlig vardag, men inte Du och din familj.
Därför blir jag så glad när du skriver att du säger nej och lyssnar till dig själv, ta vara på de personer som fyller dig med energi och glöm inte att många av de "avlägsna/nya" vännerna som ploppar upp försvinner lika fort som de kom när Deras värld återgår till det normala- om inte innan, så ca 2v efter att du meddelat att du är frisk...
Så till dig som ev. kommer att "försvinna ur Malins liv" när allt är över, vill jag bara säga att tomheten som uppstår när "folk" försvinner är oerhört jobbig att hantera.
Lessen att såra de som menar väl, men jag "talar" utifrån egen erfarenhet.
(Nu känns det som att många kanske kommer att missförstå mig, men jag tror att Du Malin kommer att fatta.)
Puss på dig gumman,
...och du, det finns en härlig vanlig vardag framöver för dig oxå, flyt med en stund bara skall du få se!
Fattar piken;)...ingen kris liknar den andra hör man av människor som gått igenom kriser vid olika tillfällen i livet. I den kris jag själv gick igenom var det värre att de som jag trodde skulle finnas där för mig bara försvann, än det oväntade fantastiska stödet som helt plötsligt kom ifrån de man allra minst hade räknat med - och som blev ens nya vänner när de trygga sa tack och hej - lika oväntat! Alla har ju ett val - en del valde bort mig, andra valde att komma närmre. Förståeligt om man inte orkar ta kontakt med folk, förståeligt om man säger nej när de tar kontakt - men de riktiga vännerna som vill väl finns kvar för dig ändå i slutänden, de som betyder någonting för dig och de som du betyder någonting för. I slutänden måste positiv energi vara det viktigaste oavsett om det är en "nypoppad" vän eller en gammal vän - det väljer bara du och det vet du bäst själv vad som genererar gott och inte. "Nypoppad" vän eller inte - jag struntar i vilket jag räknas till, det var inte poängen med att höra av sig, jag tänker på dig lika mycket ändå och önskar dig allt gott. Du fixar det här Malin, du är en enastående person med kvaliteter jag sällan skådat! Kram på dig!
Skicka en kommentar