Biverkningar

Jisses vad många biverkningar det finns av cancer... krisreaktion, ångest, vänner som tillkommer, vänner som försvinner, vänner som blir änglar, värsta sjukdomskänslan vid cellgiftsbehandling, taskiga uppvaknanden när man upptäcker att det fläktar om skallen, varpå man stryker sig över skalpen och upptäcker att det är just en skalp med hårtestar kvar... man vänder sig om och kollar in kudden och ja dääär ligger allt hår - lattjo!

Nä, det kommer INTE att hända för mig, tack. Så jag ska raka min skalle innan detta mardrömsscenario uppbådar sig.........................................................................................Nu vill mina fingrar inte fortsätta att skriva, fy faaaan... RAKA SKALLEN!!!! Kan ni tjejer bara tänka er in i att raka av er ert svallande (!) och långa hår och sedan se ut som en... eh penis med öron... eller en glödlampa... med öron... just nu vet jag inte om jag vill skratta hysteriskt HAHAHAHAHA eller gråta förtvivlat... jag har gråtit över detta flera gånger och kommer säkerligen att göra det igen. "Patetiskt" nog rädd för att bli ful, när jag egentligen borde vara överlycklig över att det finns medicin mot min cancer. Vem är jag att inte stå ut med ett penishuvud ett tag framöver bara jag får bli frisk? Herre jisses fram för penis- och glödlampeskallar bara vi alla får vara friska!

Så trots att jag ibland gråter över skräcken att behöva raka av mig mitt älskliga hår så är jag i full färd med att planera och skapa strategier. Mina ängliga vänner gör en del av jobbet enormt lätt. Så idag bär bilen mot Sundsvall, där jag och Katta (som tagit ledigt från jobbet för att följa med - halleluja) ska träffa min kontaktperson och tillika perukmakare Marika. Helen och Anneli sitter redo vid telefonerna i väntan på mms så de kan vara med och bestämma =). Hos Marika ska vi frossa i peruker och jag tror att mina vänner bestämt att de ska vara med på grund av mitt snack om jätteblond storlockig - eller kolsvart ner till midjan-peruk... Jag ska nog se till att jag får två; en som är som mitt vanliga hår och en spektakulär. Jag ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning...

Men jag är glad över att jag får behålla mitt hår ett tag till i alla fall! Jag behöver mer tid att vänja mig vid tanken!

Förresten... kom på en sak... det skulle ju kännas betydligt mycket bättre om ni alla ville joina mig i detta. Så är det ok om jag hör av mig den dag jag ska raka mig så kan vi samlas hemma hos mig och göra gemensam sak?

Hahahahaha vad taskig jag är men hur fasen skulle jag klara detta utan att få skämta om det! ;)

Massa kramar från mig =)