måndag 28 december 2009

Förnuftet

Nittonåriga dottern har flyttat hemifrån idag. Konstigt fast nog väldigt bra för både henne och mig. En väg till ett bättre förhållande liksom.

I min mage tumlar bäbisen runt och när h*n föds är mitt första barn nästan 20 år gammal. Det känns också konstigt men samtidigt helt rätt. Nu är det mer rätt än någonsin på något vis.

Fast jag vet så mycket mer om livet nu. Saker som gör att jag ifrågasätter min förmåga, mina möjligheter och framtiden. Men jag använder förnuftet och gör allt jag kan för att njuta av min allt tjockare mage och den framtid som är uppenbar just nu.


















Njuter gör jag - igår kände jag de första riktigt tydliga sparkarna. Nu längtar jag efter att Royne också kan känna dem. Att få se och känna hans lycka gör min lycka så mycket större.

Livet är häftigt!

lördag 26 december 2009

Ingenting kan betyda mycket

"Vad ska jag ta med?" frågade jag.
"Ingenting", svarade både svärmor och svägerska.

Det kanske är svårast att inte göra någonting. Men jag har tränat på det länge och jag bestämde mig för att klara det ;) Så denna jul förberedde jag typ ingenting annat än julklappar, utan såg bara till att vi fick med oss allt till Sala. Det lyckades jag med, inte minsta tandborste kvar hemma och båda barnen med också.

Så det blev en bortskämd jul för mig och jag har faktiskt njutit massor. Inte bara av att inte stressa utan av Roynes fantastiska släkt, god mat och allt annat som hör julen till.

Alla var julklappsnöjda dessutom och min kärlek gav mig ett Wii Fit Plus, som jag ska premiära efter frukost.

Hoppas ni har haft det toppen!

tisdag 22 december 2009

Sagolik jul

Innan lunch tänkte jag hinna göra de sista julklappskorten, lacka bräderna, göra knäck och rulla köttbullar. Har förresten någon bräda att göra klart också. Ska ta kort så ni får se - så klart Helén med brösthalsbanden som inspirerat mig :)

Sedan ska jag inte göra ett skit till och eftersom julen ska firas hos gubbens föräldrar i Sala så behöver jag inte göra något alls. Eller får inte menar jag. Det har nämligen både fantastiska svärmor och svägerska sagt. Första julen på evigheter som jag inte stressar över alla måsten.

Det är en sagolik jul i faggorna och det enda som stör sagan är bilresan ner till Sala - så må snöandet ha slutat och vägarna vara lättframkomliga onsdag morgon! Please!


Bild hämtad från akvarell.com

söndag 20 december 2009

Lukter att spy av

Fixade i ordning frukosten och satte mig vid bordet. Hungrig som jag var hade jag börjat sleva i mig min yoghurt med blåbär och musli, när Royne kom och satte sig. Med sina julskinkemackor med massor av senap på... åh, lukten av senap fick mig att nästan kasta upp och...

... fem sekunder senare stod jag och ulkade i diskhon och se - nu kom min första spya...

Hittills har jag "bara" mått så illa att jag önskat att jag kunnat spy. Nu spydde jag. Sedan kändes det bättre men jag fick avvakta tills senapsmackorna var nere i Roynes mage innan jag kunde fortsätta min frukost.

Dessa lukter!

torsdag 17 december 2009

Hjärtslag

Igår hörde vi hjärtat på vår 15 veckors bäbis, som simmar runt i min mage. Det är något alldeles speciellt och både Royne och jag torkade tårar ur ögonvrårna.

Idag återbesök på onkologen och som vanligt är jag övertygad om återfall när jag går dit, men lättad och har hela livet framför mig när jag lämnar stället.

Livet är fantastiskt!

Nu ska jag premiärsova med min gravidkudde... tjuvsov lite på eftermiddagen i soffan och det var ljuvligt. Kudden har jag köpt på Barnens hus i Birsta, en trappa upp.

måndag 14 december 2009

Stor röv

Som om det inte vore nog denna vecka med bland annat återbesök/fyramånaderskoll på onkologen...

... så såg jag min egen röv i en spegel på jobbet idag...

Jävlar vad stor den har blivit!

lördag 12 december 2009

Våga tro på livet

Såg hos Cancertjejer att flera fina tjejer/kvinnor inte finns bland oss mer. Deras kamp mot cancern är slut. Det är så sorgligt och det påverkar mitt mående så mycket. Ska nog inte läsa mer på det forumet förrän vår bäbis är född. Jag får tankar om återfall och att bli tvungen att avsluta graviditeten. Hemska tankar.

Jag blir så jävla rädd.

Samtidigt så säger mitt förnuft att det är galet att tänka så. Galet att inte tro på att jag ska leva och må bra. Det är bara den vägen som finns för mig. Den lyckliga och friska vägen, där jag och Royne äntligen får uppleva ett barn tillsammans. Det känns som om vi har väntat länge. För mig känns det som om jag fått en möjlighet till ett nytt liv. För jag trodde ju verkligen att det var kört där ett tag.

Rädslan är som ett dimmigt moln som hela tiden vill hänga ovanför mitt huvud. Ibland känns det som om jag försöker springa ifrån det. Det är en konst att lura bort det och njuta av solen. Att våga tro på livet.

Jag gör mitt bästa. Det gör jag.

fredag 11 december 2009

Långkudde?

Väntar på att röstningen ska bli klar. Erik eller Calle?

Sitter och funderar på om jag ska beställa en sådan här?


















Sover lite illa nu, området på bröstet där tumören opererades bort blir liksom hårt ansatt av graviditeten. Brösten växer och ärrvävnaden spänns ut och gör rent ut sagt förbannat ont. Det är värst på natten, frampå morgontimmarna. Ryggvärken har dessutom blivit värre. Vore skönt att ha en sån kudde att böka ner sig i. Någon som provat?

Och förutom illamåendet och tröttheten så är livet helt underbart! ;)

I morse var jag med mina elever och tittade på Luciafirandet i Domkyrkan. Det är estetprogrammets elever som anordnar och oj, vad fantastiska de var. De berörde verkligen!

Hoppas ni får en fin helg!

torsdag 10 december 2009

Trötter

Som om någon har bankat mig i skallen med något.
Så känns det.
Snarka en stund kan vara skönt...

onsdag 9 december 2009

Balans

Tränar lite balansboll.

Börjar bli orolig för att jag ska lägga på mig alltför många kilon, som blir ännu svårare att få bort sedan. Än att träna lite nu menar jag. Kan ju lätt bli för många kilon utan träning och ett intag av choklad och åter choklad. Hrm. (Har börjat få sug efter morötter - ja morötter - det är jag tacksam för). I natt har jag drömt om julskinka och rotfruktslåda... Men nu var det ju träningen jag skulle berätta om.

Så jag köpte mig en balansboll och stånkar och pustar en hel del. Jobbig träning detta men jobbig betyder ju bra i träningssammanhang... så - bra är jag alltså...

Övriga familjemedlemmar har också blivit sugna på lite balansbollövningar. Och då i form av just balans. Det är en nog utmaning att stå på knä på bollen. I början. Royne är ju man och gissa vad? Ja, såklart att han skulle stå på bollen. Direkt liksom. Han höll på att slå ihjäl sig och dessutom göra lite hål i väggarna.

Max gillar skarpt att balansera på bollen. Och Elin pratar i alla fall om att hon är sugen att prova. Så detta ser ut att bli ett riktigt familjeträningsredskap.
Bra köp va?

måndag 7 december 2009

Göra det stående...

2 1/2 men är inte direkt ett program för en tioåring att se. Mycket sex i det programmet. Har jag förstått.

Vid middagen häromdagen insåg jag att Max nog inte ska kolla mer på 2 1/2 men.

För han sa plötsligt "Man kan ju hoppas att ni gjorde det stående"

På 2 1/2 men hade de sagt att "gör man det stående" så blir det en pojke... och Max vill ju gärna ha en lillebror...

fredag 4 december 2009

Stinker

Här sitter jag med fönstret på vid gavel (minusgrader) och försöker med frisk luft andas bort illamåendet. Det stinker fiskbullar i hela lägenheten. Upptäckte jag när jag kom ut från duschen. När jag gick in var det biffar som stod på menyn men söta dottern ändrade visst det medan jag duschade. För att hon var sugen på fiskbullar. Hur fan kan man vara sugen på fiskbullar?

Så nu sitter jag ensam i sovrummet och väntar på att korsdraget ska blåsa ut lukten - tvingade Royne att öppna ungefär överallt i lägenheten... sedan vrålade jag att Elin måste handdiska ALLT som har haft fiskbullar på sig... och att de måste gå ut med soppåsen.

Hoppas de säger till snart. Så jag kan lämna sovrummet och göra mig färdig för grodornas julfest på Hamnkrogen.

Fy fan vad jag mår illa!

torsdag 3 december 2009

Flygfisk?

Hört att folk gillar programmet Ullared. Så nu har jag sett ett avsnitt och oj vad jag led. Tänker aldrig titta igen för vilken bedrövelse det var, hur kan nån gilla det? Gör ni det? Titta på när folk rullar ihop ett tält och packar bilen... eller på när de handlar saker alla människor handlar... tanter och annat folk som fiskar... förresten det var ganska kul när gammtanten slängde flötet i ett träd och började tjuta om flygfisk... eller inte.
Suck.

Snart bär det av mot Birsta och Kvik, för nu ska det spikas vad vi ska ha för kök och badrum. Kan hända att det blir några julklappar inköpta också.

Ikväll är det Mammas pojkar - DET gillar jag :)

Positiva tankar

Vanligt är att tankarna går igång någonstans under eller efter en cytostatikabehandling. Då börjar hjärnan bearbeta och skallen fylls av "Kommer jag att dö?" och "Kommer jag att få återfall?", eller "Tänk om behandlingen inte har hjälpt och jag nu har cancer i hela kroppen?". Jag har också haft tankar om hur jag någonsin ska kunna komma tillbaka till ett "vanligt liv" med arbete och allt annat. Cancern ställer liksom till det och inget kan väl egentligen bli som vanligt, trots att vi alla säkert strävar efter det.

På många sätt följer positiva effekter med en cancerresa. Man har möjlighet att ta vara på dagen på ett nytt sätt (- kanske så jävla skrämd av att den faktiskt kan tas ifrån oss så plötsligt...;)

Vi kan bli bättre på att berätta för nära och kära att de betyder allt för en.

Ja, det finns så många positiva saker men idag har jag fokuserat på just en. Jag fick nämligen ett mail från en bröstsyster och bloggläsare - nämner inga namn för jag vet inte om hon vill det. Vi har skrivit en del till varandra och mina tankar har tagit fart igen - vilket jag är tacksam för. Jag behöver bli påmind om att det är här och nu som gäller. Och om att man har fördel av att se framtiden som ljus och lycklig.

Några av de rader jag skickade till henne vill jag lägga ut här. För de visar hur jag har kommit att tänka. Inte alltid men för det mesta. Och jag strävar efter att tänka så för jag anser att det gör mig gott. Det hjälper dessutom till att minska mina katastroftankar, som faktiskt fortfarande glimtar till ibland.

Ett "enkelt" sätt att försöka tänka positivt?

I denna regniga novembermånad har nästan alla klagat på just regnet. jag har varit på väg att göra det flera gånger men varje gång stoppas jag av att jag inser att "Jisses jag kan ju inte klaga över regnet, jag kan bara glädjas över att jag lever och får uppleva det!"